torsdag 4 oktober 2012

Min slutprocess i kursen

Så var kursen till ända och jag kan blicka tillbaka på en lärorik tid. Jag har under denna utbildning kunnat gå vidare i min förståelse av pedagogisk dokumentation och genom de digitala verktygen (Ipad) kan jag idag snabbare, mer tydligt och djupare upptäcka barnens strategier och lärande.

För mig har det länge varit självklart att utgå från barnens erfarenheter och intressen för att bedriva en pedagogisk verksamhet. Det jag saknade var att kunna observera och dokumentera mer och lättare, tiden blev ett hinder att se "allt". Att ha fått delta och experimentera med film och radio har tillfört mer kvalitet i mitt dokumenterande att synliggöra barns lärande.

I Ellmins bok om portfolio beskrivs portfoliometodiken bl a med fyra bokstäver STAM; Synliggöra, Tydliggöra, Ansvariggöra, Möjliggöra. Dessa ord har jag tagit till mig i min dokumentationsresa.

Att synliggöra ställer krav på syftet: för vem, i vilket syfte ska jag använda det jag vill synliggöra. Jag funderar mycket på hur jag för ett litet barn kan synliggöra dess lärande, lärande sker ju i ett samspel och då behövs en dialog skapas där reflektion kan ske. Kan en film eller bild tillsammans med mina tolkningar av barnets förståelse leda till att barnet kan påverka sin egen utvecklingsväg på förskolan? Jag kan idag påstå att det går! En liten filmsnutt kan belysa ett fokus i barnets utveckling just nu och då blir det utgångspunkten i dialogen med barnet. Jag får genom öppna frågor svar (verbalt eller genom kroppsspråk) av barnet som därigenom visar mig vilken väg vi kan fortsätta på i våra val av metoder i arbetslaget. Därigenom har jag också tydliggjort tillsammans med barnen vad vi tillsammans ser/hör/upplever.

När vi sedan i arbetslaget reflekterar över vad vi sett/hört och fört dialog kring med barnen ansvariggör vi, genom att komma fram till metoder, att lärandet kan utmanas och utvecklas. Därefter är det i den dagliga verksamheten som vi tillsammans med barnen kan möjliggöra att, genom dessa metoder, skapa möjliggheter för varje barns utveckling och fortsatta lärande.

Det som jag ovan beskrivit är ett arbetssätt som vi på min förskola arbetat fram under de senaste 2 åren och det är en härlig känsla att ha tagit del av litteratur som sätter ord på de tankar jag haft med mig.

Att använda Ipad som verktyg att filma och spela in ljud har gjort den pedagogiska dokumentation mycket gedignare och tillförlitlig i vårt arbete med att utforma vår verksamhet. Det är enkelt, roligt och lärorikt att använda detta verktyg. Men är det alltid helt enkelt att använda det vi t ex filmar? Är det som jag ser "sanningen"? För att göra dokumenationen så "djup" som möjligt behöver vi i arbetslaget tillsammans diskutera vad vi ser. Det är ju så att vi alla lägger märke till olika saker och när vi tillsammans berättar våra tankar blir det en pedagogisk dokumentation som vi kan ha som grund för vår verksamhet. Dessa tankar har jag tagit med mig från "Att fånga lärandet" av Christina Wehner-Godée. Vi har arbetat på detta sätt i mitt arbetslag och det förhåller sig verkligen så att fler tillför ett djup och en bredd på vad vi ser. För mig har det blivit en strävan att samarbeta och lyssna in vad kollegor ser och hör för att lägga till i mina egna tankar och funderingar - reflektion uppstår.

"För att gå vidare skall helst innebära att man som pedagog skapar de rätta förutsättningarna för att barnet ska gå vidare i sina lärprocesser." (Varför pedagogisk dokumentation?) Med de vertyg jag fått i kursen (blogg och Ipad) har jag, som pedagog,  fått rätt förutsättningar för att gå vidare i min lärprocess. Jag är mer stärkt i vad och hur jag dokumenterar och att samspelet i arbetslaget är den viktigaste komponenten för att pedagogisk dokumentation ska bli till. Genom att kunna filma och göra barnen delaktiga i filmandet har jag fått ett verktyg som skapar förutsättningar att för barnen synliggöra deras eget lärande.



Litteratur:
"Varför pedagogisk dokukmentation? - Hillevi Lenz Taguchi, 2011 Stockholms universitets förlag
(13:e tryckningen)

"Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik" - Roger  & Birgitta Ellmin, 2003 Förlagshuset Gothia AB

"Att fånga lärandet" - Christina Wehner-Godée, Liber AB, 2012 (2:a upplagan)

tisdag 2 oktober 2012

Mediers påverkan i lärmiljöer

Hur kan vi i förskolan förhålla oss till de digitala verktygen som finns i förskolan? Efter att ha tagit del av rapporterna i Mediarådet kring "små barns användning och upplevelser av medier" är det två saker jag vill lyfta fram.

Vi i förskolan ska arbeta för att ge alla samma förutsättningar att utforska och använda de digitala verktygen vi har oavsett vilka familjemiljöer och kulturer barnen växer upp i. Barn lär i samspel och dialog och det gäller även när vi använder de digitala verktygen. Alltså måste vi som arbetar i förskolan tillsammans upptäcka och lära.

Dessutom har idag många fler små barn erfarenheter av dessa verktyg hemifrån och kan lära varandra och oss pedagoger. Nybörjaråldern har sedan 2000-2009 sjunkit från 12 till 4 år (Mediarådet), vilket betyder att vi pedagoger behöver fundera över vårt förhållningssätt till de digitala och sociala medierna. 

Det vi kan starta med är vår medvetenhet av utbudet av de appar vi erbjuder barnen att leka, spela och utforska bland (det är i första hand Ipads vi använder på förskolan). Barnen behärskar ofta tekniken att trycka på knappar och dra med fingret över skärmen och då är det innehållet vi behöver lägga fokus på. Kan vi begränsa antalet appar och öka efter hand tror jag att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för mer kvalitet och att fler är delaktiga ( barn, pedagoger, föräldrar). Jag är övertygad om att föräldrarna är viktiga att göra delaktiga genom att delge hur vi tänker kring användandet och att vi ser det som är en del av hela förskoleverksamheten. De yngsta barnens föräldrar tillbringar tid tillsammans med sina barn när de använder sog av sociala medier för att ledsaga och förklara. Därför tror jag att vi kan samarbeta med föräldrarna och utveckla ett förhållningssätt som bygger på ömsesidighet och gemensam förståelse.

Vårt uppdrag blir att i förskolan erbjuda digitala vertyg som en naturlig del i barnens vardag. Nu är vi i startgroparna och hittills har barnen i min barngrupp visat varandra vilka erfarenheter de har för sina kompisar. Jag har iakttagit barnen och sett nyfikenhet dem emellan, turtagning och framför allt glädje och stolthet när de lyckas få t ex en ko att råma eller rita några streck i olika färger!



Litteratur:
http://mediarådet.se/






lördag 22 september 2012

Filmprojektet

Ganska snabbt bestämde jag mig för att göra en dokumentär om hur vi arbetar med sagan som metod för lärande på min förskola. Min tanke var att kunna använda filmen i min verksamhet även när utbildningen är avslutad. Uifrån min idé insåg jag att jag kunde göra ett manus och storyboard till en viss punkt i filmen och därefter improvisera. Det är väl bara att filma tänkte jag .... men mitt val av innehåll satte mig på prov. Jag spelade en av karaktärerna i sagan och fick då ta mina kollegor till hjälp med att filma och agera i filmen.

Det blev mycket planerande för att vi alla skulle kunna finnas på plats samtidigt. När vi väl var på plats flöt allt på som vi aldrig gjort något annat! En av kollegorna fick filma utifrån mitt manus och storyboard och den andra agera tillsammans med de barn som medverkar i filmen. En lärdom av detta blev att genom samspel ökade vår medvetenhet vad som händer när en film blir till; dialog, våga lita på varandra, lyhördet för varandra och respekt för hur man agerar och att, inte minst, följa direktiv (manus, storyboard) för att genomföra filmen.

Utifrån filmresultatet såg vi tillsammans flera olika dimensioner av lärande; lekens alla delar (samförstånd, turtagande och ömsesidighet), kommunikation på olika sätt (kroppsspråk, ord, tecken) samt barnens förmåga att befinna sig i fantasins värld i sitt lärande. Lärorikt var också att se hur barn lär sig på olika sätt och olika snabbt. Någon pratar på,och prövar hela tiden, en annan står bredvid och iakttar för att sedan framföra en åsikt som om det barnet varit med i den verbala processen hela tiden, fascinerande! Vilken fantastisk metod att använda för att möjliggöra fortsatt lärande för alla barnen och oss pedagoger!

Mitt val av olika klipp och ljudeffekter utgick från att skapa en rörelse i filmen. Därför valde jag att börja  filmen utan att ett ord sägs för att skapa en stämmning om vad som ska hända. När sedan barnen kommer in i filmen börjar processen hur problemet ska lösas, kommer de att förstå vad Snigeln vill förmedla. "Lyssnandet är en stark dramatisk komponent [......] Tystnaden kan sätta ord på det som man inte vågar uttala." Så beskriver författaren Thomas Granath i boken "Manus och dramaturgi för film" ett sätt att använda sig av filmdialog. I min film pratar inte Snigeln och då fick dialogen ske genom kroppspråk för att berätta handlingen "[....] ju mindre prat det är, desto mer måste handlingen berättas genom det karaktärerna gör."  (Manus och dramaturgi för film). Dessa komponenter ville jag fokusera kring och skapa möjligheter och förutsättningar för barnens (och pedagogernas) lärande. Inget är förutbestämt, vad som helst kan inträffa!

Att växelvis visa Snigeln och barnen som i en dialog vid få tillfällen i filmen, grundade sig i att filmningen till största delen utspelade sig i en dialogen där alla var delaktiga. Så ville jag även att filmen skulle visas.

Jag valde att utesluta stillbilder under filmens gång. Dels för att jag upplevde att de tog bort känslan av ett skeende och dels för att jag ville att betraktararen skulle få möjlighet till egna iakttagelser. En stillbild valde jag dock och det blev "gruppkramen" som också fick bli avslutningen av filmen. En bild säger mer än tusen ord....Där syns lösningens belöning; alla visade sin glädje tillsammans i en kram.




Tack än en gång till mina goa kollegor och barnen på förskolan!



Litteratur:
"Manus och dramaturgi för film", 1998 och 2006 - Thomas Granath, Liber förlag

söndag 9 september 2012

Filmprojekt - manus

Manus

Min film är en dokumentär och jag gjorde följande manus till den punkt där fortsättningen skulle formas av aktörerna i filmen.


1. I SKOGSDUNGEN                                                                        

Vi ser skogen, en stor sten , ett träd, det är nästan helt tyst i skogen. Syrsor sjunger.


2. FRAMFÖR TRÄDET                                                                     
Snigeln

Fotsteg hörs och Snigeln dyker upp bakom ett träd och ser sig omkring. SNIGELN är LEDSEN och LETAR efter någon att leka med.


3. I SKOGSDUNGEN                                                                           
Snigeln

Inga andra syns till i skogen, bara träd, buskar och stenar. SNIGELN är NEDSTÄMD men fortsätter att SÖKA efter kompisar.


4. PÅ STIGEN                                                                                        
Tre barn, en pedagog

Plötsligt syns barn som dyker upp på stigen, BARNENoch deras PEDAGOG STANNAR UPP när de upptäcker Snigeln.


5. I SKOGSDUNGEN                                                                            
Snigeln

SNIGELN blir GLAD när den ser barnen och FÖRSÖKER GÖRA SIG FÖRSTÅDD genom att TECKNA till barnen.


6. I SKOGSDUNGEN                                                                            
Snigeln, barnen, pedagogen

Barnen och pedagogen försöker att förstå vad Snigeln vill säga till dem. Kommer de att lyckas kommunicera?



Härifrån fortsätter filmen utifrån hur barnen löser dilemmat att Snigeln inte kan prata och hur de ska kunna kommunicera med varandra. Barnen agerar utifrån sina erfarenheter att ha träffat Snigeln tidigare i ett annat sammanhang. Hur det blir denna gången sker i ett samspel mellan Snigeln, barnen och pedagogen.



torsdag 6 september 2012

Filmprojekt - Storyboard


Storyboard


Min storyboard följer här nedan! Eftersom det är till största delen en dokumentär slutar storyboarden då aktörerna tar vid och för berättelsen vidare. I storyboarden har jag preciserat hur kameran ska användas i de olika tagningarna.






Närbild av stenar, tuvor, träd och stig






Zoomar ut och följer stigen








           Zoomar in Snigeln bakom ett träd






           Närbild av Snigeln som är ledsen








            Halvbild av Snigeln som letar







            Helbild av barn på stigen






.

                  Närbild av barnen






                  Halvbild av barnen
                  (ser Snigeln)






              Närbild av Snigeln
              (förvånad)





              Helbild av barnen
              (möter Snigeln)







                 Närbild av Snigeln som
                 tecknar till barnen





                 Zoomar ut till barnen
                 (förstår de varandra?)






Resterande av filmen, filmas med improvisation.



torsdag 9 augusti 2012

Filmprojekt - Synopsis


Synopsis

Titel: Hur kan vi hjälpa Snigeln?

Idé: På vår förskola arbetar vi upplevelsebaserat utifrån en saga under ett helt år. Genom sagans karaktärer lägger vi stort fokus på social kompetens och kommunikation. Utifrån vad barnen intresserar sig för och hittar för lösningar på olika dilemman formar vi verksamheten. Med filmen vill jag visa hur det kan gå till när barnen hittar lösningar på ett dilemma som de tagit del av genom en upplevelse tillsammans med karaktärer i sagan.

Syfte: Visa hur vi arbetar på vår förskola samt hur man kan kommunicera på olika sätt med varandra utan ord. Synliggöra barns stora kompetens när det gäller att hitta lösningar på dilemman och lära av varandra genom fantasins värld.

Form: Dramadokumentär

Premiss: Kommunikation sker på många olika sätt, ej enbart verbalt.

Målgrupp: Föräldrar, kollegor, barn, studenter i förskolan.

Längd: 5-8 minuter


Resumé av handlingen:
Filmen kommer att utspela sig i en skogsglänta där Snigeln letar efter sin snigelkompis. Han är ledsen över att vara ensam. Hur ska han kunna hitta sin kompis? Helt plötsligt dyker det upp några barn som är i skogen och leker. Vad kommer nu att hända? Snigeln försöker att göra sig förstådd genom tecken, eftersom han inte kan prata, men kommer barnen att förstå? Här uppstår ett dilemma som jag lämnar till barnen att söka lösning på och då också hur filmen kommer att fortsätta och sluta.