Att dokumentera hur barn lär sig och vilka strategier de använder är för mig utgångspunkten i den pedagogiska dokumentationen. Kan jag och mitt arbetslag observera hur barn lär, så kan vi skapa så goda möjligheter som möjligt för barnens fortsatta utveckling. Utan lusten till att vilja lära minskar möjligheterna till utveckling. Genom att observera barns lärande, dokumentera det och sedan reflektera tillsammans i arbetslaget kan vi utforma metoder för vår verksamhet utifrån barns intressen.
Hur kan då barnen bli medvetna om sitt eget lärande utifrån vår pedagogiska dokumentation? Grunden ligger i att jag som pedagog använder mig av metoder, vilka vi i arbetslaget kommit fram till genom reflektion utifrån våra observationer av barnen. När jag befinner mig i verksamheten tar jag hjälp av bilder som jag tagit av barnen när de är i någon aktivitet eller en upplevelse vi tillsammans varit med om. Tillsammans med bilderna ställer jag öppna frågor om bilderna. En dialog öppnar sig då mellan mig som pedagog och barnet/barnen och på så sätt tror jag att barnen blir delaktiga i sitt eget lärande. Förutsättningen för att barnen ska kunna se sitt eget lärande är att skapa en dialog, i det här fallet genom bilder som barnen upplevt tillsammans och öppna frågor från pedagogen. Reflektionen som barnen gör är ett steg i sin fortsatta utveckling och i perspektivet det livslånga lärandet.
Jag har startat upp ett projekt i barngruppen för att utforska barns reflektioner kring bilder som de själva valt att ta. Tanken är att annvända verktyget Ipad tillsammans med barnen och reflektera över bilderna som barnen tagit. Min utmaning är att fortsätta med barnens bilder och utmana deras lärande och att utforska genom öppna frågor: hitta skillnader och likheter i bilderna och mellan bilderna, vad kan man göra med det som finns på bilden? Hur ska jag dokumentera barnens reflektioner och lärande? Vilka pedagogiska konsekvenser kan mina iakttagelser få?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar