Portfolio som pedagogisk metod

Vilket förhållninggsätt vi pedagoger använder är avgörande i portfoliometodiken. Att fokusera kring det positiva hos varje barn för att skapa bästa tänkbara möjlighet att kunna utvecklas skriver Ellmin om upprepade gånger i boken "Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik".  Utifirån ett sådant förhållningssätt kan barnen/eleverna bli involverade och ta ansvar i sitt eget lärande, då främst i att förbättra och vidga sitt eget lärande. Det krävs dock ett samspel mellan barn/pedagog för att lärande ska bli synliggjort. Att använda portfolio som pedagogisk metod är ett sätt att för barnen, föräldrarna och pedaogerna synliggöra utveckling. Jag ser likheter med pedagogisk dokumentation i boken "Att fånga lärandet" där författaren skriver om att det material som vi samlar in först blir meningsfullt när vi ser och lyssnar i själva tolkningsakten. Jag drar slutsatsen att det är samma tanke att utgå från barnets tolkningar och vad det är intresserat av utifrån den positiva barnsynen som genomsyrar både pedagogisk dokumention och portfolio.

Det gäller att ha klart för sig VAD, VARFÖR, FÖR VEM och HUR portfolion ska vara. Dessa begrepp måste vara tydliga för alla i arbetslaget. Utgångspunkten i portfoliometodiken är en gemensam värdegrund där det goda mötet är centralt "Hur får varje elev veta och känna att han/hon är bra på något?".I dessa frågeställningar måste man börja för att kunna synliggöra och komma vidare i varje barns utveckling. Det är här vi alla måste enas och genom att "stöta och blöta" komma fram till gemensamma ställningstagande kring dessa begrepp.

Samla, välja ut, reflektera, anknyta:
Idag representerar dessa begrepp de pedagogiska dokumentationer vi har på vår förskola. Vår portfoliopärm består sedan av ett urval utifrån den pedagogiska dokumentationen. På så sätt binder vi ihop det vi samlat, valt ut och reflekterat kring och knyter an till barnets resa i sin utveckling. Vi fokuserar kring det sociala samspelet för de yngre åldrarna. Jag tror det är viktigt att välja ut fokusområden för portfolio i del olika åldrarna och Elmin beskriver detta bl a utifrån perspektivet "Hur ska barnens och ungdomarnas skoltid samordnas, ges kontinutet, progression (ökade utmaningar och svårighetsgrader genom åren) och kvalitet i lärandet hela vägen?" Vi behöver diskuterara tillsammans på hela förskolan och skolan vilka områden vi ska fokusera kring i de olika åldrarna för att kunna använda portfolion som en pedagogisk metod.

I min egen verksamhet har vi börjat att använda iPad för att synliggöra, främst för oss pedagoger och för föräldrar, hur barn lär och utvecklas genom att visa en liten filmsnutt. Jag har i mindre utsträckning använt den tillsammans med barnen själva och där tror jag den kan bli ett verktyg för att synliggöra och beskriva för barnen hur de har utvecklats. Eftersom de flesta barnen i min barngrupp inte behärskar det verbala språket blir min roll att tolka och det blir jag som väljer vad vi fokuserar kring uifrån vad jag/vi i arbetslaget ser att barnet intresserar sig för. Detta är ett bryderi för mig att jag väljer mer än barnet själv, kanske det är en start som en vägledning för barnets fortsatta reflektion över sitt eget lärande. Någonstan bör processen starta och varför inte med hjälp av en pedagog som försöker tolka barnets tankar och kommunikation. Ellmin nämner att språket och det sociala samspelet tillmäts stor betydelse i portfolion att synliggöra lärandet, att den bygger på en dialog. Detsamma skriver Hillevi Lenz Taguchi om  i "Varför pedagogisk dokumentation?" "..att kunskap är något som man skapar /konstruerar i en kommunikation och ett sammanhang - en dialog - med omvärlden". För att skapa detta med de allra yngsta i förskolan, utan det verbala språket, krävs mycket kommunikation och vi pedaagoger får sätta ord på barnens tankar och funderingar utifrån våra tolkningar. Jag tror att vår iPad blir ett bra redskap då den kan användas av oss pedagoger för att se/höra vad barnet egenligen visar och utifrån våra iakttagelser kan vi skapa miljöer och förutsättningar för en fortsatt utveckling. Ellmin skriver att "Det ska synas i den fysiska miljön vilket lärande som pågår." Här tror jag vi kan arbeta för att våra miljöer ska utmana till utforskande utifrån var barnen befinner sig och använder vi portfoliometodiken kan vi synliggöra vad som behöver tillföras eller plockas bort.

Det jag ovan nämnt är utgångspunkter och delar som jag redan har prövat på och startat upp. Att skapa en portolio i Ipad tror jag kan fungera eftersom vi redan idag använder den till bilder, filmer bl a. Att skriva en text till som beskriver processen gör vi redan idag i våra pärmar, kanske är det dags att byta pärmen till en ditigal portfolio? Idag är vår pedagogisk dokumentation en arbetsportfolio och pärmen är visningsportfolio. Det som saknas är mer delaktighet från barnen, men genom att reflektera tillsammans genom att vi pedagoger lyfter det vi ser som har utvecklats hoppas jag öka barnens delaktighet.




Litteratur:
"Att arbeta med portfolio - teori, förhållnigssätt och praktik"  - Roger & Birgitta Ellmin, 2003 Förlagshuset Gothia AB

"Varför pedagogisk dokumentation?" - "Hillevi Lenz Taguchi, 2011 Stockholms universitets förlag (13:e tryckningen)'

"Att fånga lärandet" - Christina Wehner-Godée, Liber AB, 2010 (2:a upplagan)

Vilka frågor ställer jag för att fånga barns lärande?

Ska jag kunna fånga barns lärande och synliggöra för barnen och mig själv är HUR jag ställer frågor helt avgörande. Vilket syfte har jag? Vad vill jag undersöka/fånga? Framförallt hur ställer jag en fråga som kan föra lärandet och utforskandet vidare?

Har just läst "Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära" och får med mig hur jag kan fortsätta utmana barns lust och nyfikenhet att vilja utforska mer! Genom att ställa frågor som: vad händer om vi gör så här?, Vad tror du händer.....? så kan vi väcka lusten och nyfikenheten hos barnen (och oss själva...) att vilja veta mer! Jag behöver inte alltid veta svaren för de utforskar vi tillsammans! Så ska vi kunna synliggöra barns tankar och strategier är dessa slags frågeställningar grundläggande i alla sammanhang oavsett vad vi håller på med! Jag behöver inte ställa en fråga som jag redan vet svaret på utan istället omformulera mig så att den stödjer ett utforskande arbetssätt (vad tror du händer om......)

Min självskattning

Min självskattning under förändring, första krysset = starten på utbildningen, andra krysset med datum = efter halva utbildningen.

- Posted using BlogPress from my iPad

Mina fortsatta tankar kring pedagogisk dokumentation....

Utifrån mina första tankar kring pedagogisk dokumentation har jag under kursens gång fått fördjupade kunskaper om vad jag dokumenterar och när min dokumentation blir pedagogisk.

Efter att ha läst "Den svårfångade reflektionen" fick  begreppet reflektion en ny innebörd."Reflektionen kan vara en pocess i vilken vi pendlar mellan handling, iakttagelse, tankar och tankar på olika nivåer och relaterar dessa till varandra." För mig betyder reflektera att lyssna in vad en kollga ser av det jag iakttagit och föra en dialog kring det tillsammans. Därefter drar vi slutsatser utfirån dessa reflektioner och skapar metoder som möjliggör utveckling i barngruppen. Till min egen hjälp har de digitala verktygen tillfört ytterligare en nivå i denna process på så sätt att när jag tittar på film, bild eller lyssnar på ljudupptagningar, ser och hör jag sådant jag tidigare missat. Speciellt har jag upptäckt vad som satte igång en lek eller gjorde att den tog slut. De digitala verktygen har givit mig en fördjupning av att för mig synliggöra barnens sätt att uttrycka sig och sätt att visa förståelse med och utan ord. Efter de första stapplande försöken med min Ipad kan jag idag använda den snabbt, enkelt och ser den som ett naturligt verktyg i mitt arbete. Den bidrar till att förenkla dokumentationen och reflektionen både för mig som pedagog och tillsammans med barnen vilket var min förhoppning när jag utbildningen startade. Jag har lärt mig något nytt och rolig som jag bara är i startgroparna av!

Miljö, material och pedagager utgör tillsammans grogrunden för barnens fortsatta lärande. I boken "Att fånga lärandet" skriver författaren "..små barn verkligen utforskar världen med hela sin kropp och alla sina sinnen". Detta har lett till  att vi i arbetslaget börjat föra en diskussion kring vilka material vi kan har framme och hur vi kan använda det tillsammans med barnen samt att diskutera vad som är utforskande material för barnen. Min egen utveckling kring utforskande material har gjort att jag mer tillåtande och öppet förhåller mig till barnens val av hur de tar sig an ett material. Att det blir en produkt ser jag som underordnat själva processen att utforska materialet. Att vänta och se och samtidigt dokumentera resan tillsammans med barnen ger mig en tydlig inriktning på en pedagogisk dokumentation. Barnens kommentarer, eller mina tolkningar av dem, gör att dokumentationen blir pedagogisk när vi pedagoger reflekterar tillsammans och följer barnens idéer. Då startar vi synliggörandet av barns lärande. Det jag lagt till i begreppet "synliggöra" under kursens gång är att visa på en rörelse i utvecklingen av enskilda barn eller barngruppen. Med rörelse menar jag att det blir en fortsättning av något, en upplevelse t ex, utifrån barnens tankar och idéer. Det som vi dokumenterar via fotoram blir utan text eller dialog enbart en dokumentation. Lägger jag till text eller för en dialog kring bilderna med barn/föräldrar/pedagoger och använder den för att utmana/utveckla barnens lärande, blir den pedagogisk för mig.

Litteraturen i kursen ha stärkt min tidigare övertygelse att synliggöra barns lärande genom att observera och reflektera tillsammans samt att fokusera mer på utforskandet ("Att fånga lärandet"). Förändringen är att jag har tagit på mig starkare glasögon som hjälpt mig att se djupare på det som sker och att sätta ord på detta. Jag tänker till en gång extra innan jag säger vad jag tänker och försöker lyssna mer på mina kollegor som kanske ser något helt annat än jag upptäckt, något som förvånar och kan utveckla lärandet vidare ("Den svårfångade reflektionen").

Till sist...
Kursen har hittills fördjupat mina tankar kring pedagogisk dokumentation, men framförallt har de digitala verktygen gjort det enklare för mig att synliggöra mitt eget och barnens lärande. På min förskola arbetar vi med pedagogisk dokumentation på individnivå och nu är det dags att även dokumentera på gruppnivå. De kunskaper jag fått i kursen fram till idag hjälper mig att lyfta fram gruppen i de reflektioner och dokumentationer som vi påbörjat i vårt arbete på förskolan.

Radioprogram

Barns lek och utforskande

Har funderat lite kring hur barnen kan gagnas utifrån vår utbildning. Det som ligger närmast barnen är deras utforskande och lek tänker jag. Utifrån dessa tankar har jag tillsammans med mitt arbetslag bestämt att filma barnen i deras lek för att synliggöra för oss pedagoger hur de leker. Vi tänker filma vid olika tidpunkter och i olika miljöer bl a för att se hur miljön påverkar och vad som kanske behöver tillföras för att behålla/utveckla leken. På detta sätt hoppas jag sammankoppla våra it-verktyg för att bli mer medveten om vad som sker i barns lek och utforskande. Utmaningen blir att förhoppningsvis upptäcka barnens strategier i sitt samspel med sina kompisar.

Upplagd av Lotta SP kl. 06:25 0 kommentarer

Etiketter: Processdokumentation

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Varför ska vi använda oss av pedagogisk dokumentation? Vi diskuterade detta i vårt arbetslag och kom fram till följande:

• För att kunna förändra, utveckla och synliggöra våra tankar kring allt i vår verksamhet; barnen, miljön och oss själv som pedagoger
• För att kunna upptäcka det vi inte annars ser och utifrån andra perspektiv
• Synliggöra barns lärande för barnen och för oss pedagoger - ge barnen redskap att reflektera

I vår läroplan är uppdraget tydligt "....utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan."

Christina Wehner Godée skriver i "Att fånga lärandet" att "dokumentationerna blir verktyg för pedagogerna att förstå hur barnet lär och tänker". Ska vi kunna utveckla och förändra verksamheten med barnen i fokus blir dokumentationen i olika former en förutsättning.

Hur dokumenterar vi?

När vi observerar barnen bör vi pedagoger, enligt "Varför pedagogisk dokumentation",  inta en medaktiv roll som innebär att lyssna in och tolka barnens tankar och försök att göra sig förstådda. I kombination med  kamera, ipad och papper och penna dokumenterar vi pedagoger vad som fängslar barnen och hur de visar sitt intresse. För att det ska bli en pedagogisk dokumention måste vi pedagoger tillsammans reflektera över vad vi sett. Hillevi Lenz Taguchi skriver "Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete." Det är först när vi pedagoger tillsammans reflektar som det blir en reflektion, vilken leder till utveckling eller förändring. Med förhållningssättet: "... barn alltid kan något och vill något och är nyfikna och intresserade av egen kraft" (Hillevi Lenz Taguchi) tror jag vi kan få syn på vilka strategier barnen använder. Viktigt är att vi pedagoger ger förutsättningar för att dessa strategier tas vara på för att barns lust att utforska och deras lärande ska fortsätta utvecklas.

För att nå denna gemensamma reflektion behöver vi först skapa förutsättningar för gemensam reflektions-/planeringstid. I vårt arbetslag har vi prioriterat detta. Vinsten vi ser är att alla i arbetslaget står bakom dokumentationen för varje barn och att den sker regelbundet. Det jag funderar över är om vi själva förändrar oss utifrån det vi sett i barngruppen? Skapar vi metoderna för att nå ett speciellt mål eller för att ge barnen förutsättningar för att utforska och utvecklas? Christina Wehner-Godée resonerar kring våra förutbestämda uppfattning och normer att vi hela tiden behöver göra oss själva medvetna om vad vi håller på med för att förändras och förändra. Jag tror att ju mer vi resonerar med varandra över vad vi ser, desto mer kan vi påverka oss själva i vår pedagogroll att vända och vrida, se saker ur annat perspektiv och våga släppa kontrollen!

  

Vad dokumenterar vi?

I min barngrupp satt vi en dag i soffan och läste en bok, vi blev fler och fler i soffan. Ett barn gick plötsligt iväg och ett annat övertog den lediga platsen. När barnet, som gått iväg, kom tillbaka uppstod en konflikt "Jag sitta!" sade barnet ledset, då det var fullt i soffan. Hur ska vi göra? frågade jag barnen. En pojke flyttade sig efter en stund, klappade på soffan och sade: "sitta här!".

Min kollega fotade detta sociala dilemma och vi  tittade sedan tillsammans med barnen på bilden. Barnen visade och pekade, satte ord på känslorna kring det som utspelade sig. Jag ser detta som ett exempel på att barnet är medkonstruktör av kultur och kunskap med utgångspunkt i sitt eget tänkande och erfarenheter. Hilleiv Lenz Taguchi  återkommer genomgående till detta i  "Varför pedagogisk dokumentation".  Min roll som pedagog var här att ställa frågor och bekräfta känlsorna som barnen kände igen på bilden. Barnen blir på detta sätt "verkligt aktiva" att de drivs av sin egen nyfikenhet och förundran. (Anna Barsotti, 1997)

I boken "Att fånga lärandet" beskrivs skillnad mellan att se och observera ur ett Reggio Emilia-perspektiv. Under våra diskussioner i arbetslaget kring vad och hur vi ska dokumentera kom vi fram till att barnet ska stå i centrum och vara delaktig i att se sitt eget lärande. Filmandet ger alla möjligheter att se samma sak/bil om och om igen, barn som pedagoger. Det ger oss också möjlighet att dagligen reflektera tillsammans med barnen med öppna frågor ( t ex hur gjorde Kalle, kom du ihåg....) Dialogen som uppstår gör att barnen blir delaktiga i sitt lärande. Språket och bilden/filmen skapar en helhet för barnen.

Att bestämma fokus innan vi ser på filmen kan betyda att det ändå blir ett annat fokus när vi reflekterar. På min avdelning har vi startat upp att filma barnens lek för att synliggöra hur barnen samspelar och utforskar miljön omring dem. Vi har i förväg bestämt att se hur miljön påverkar barnens lek, för att kunna göra förändringar eller tillföra material. Jag kopplar ihop detta med vad Hillevi Lenz Taguchi skriver om planering som en utgångspunkt för reflektionen men som inte är till för att följas utan för att förändras! Vi kanske upptäcker något annat som intresserar barnen, vilket för utvecklingen åt ett helt annat håll än vi pedagoger tänkt!


Framtiden...
Ett förändringsarbete tar tid och för mig betyder det att skynda långsamt, experimentera och utforska olika metoder att dokumentera. Öva mig att upptäcka barns lärande och utgå från det positiva hos varje barn."Man måste utgå från de barn man har framför sig och inte efter ett program!" (Vecchi, 1996) Varje ny barngrupp består av nya utforskande invider som jag ska lära känna genom att dokumentera hur just de lär sig! Först då kan jag skapa förutsättningar för barnens och mitt fortsatta lärande. Med Christina Wehner-Godées "Att fånga lärandet" i bakfickan har jag många olika dokumentationsmetoder att pröva och utrforska!

"Dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg" Hillevi Lenz Taguchi, 1997



Litteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 Skolverket
Varför pedagogisk dokumentation? - Hillevi Lenz Taguchi, 1997 Stockholms universitets förlag
Att fånga lärandet - Christina Wehner-Godée, 2010 Liber